Den här julen har jag varit hög på dadlar, fikon och V. True Blood blir bara bättre och bättre.

svåra val.

Idag kan jag inte bestämma mig om jag är kär i Chet Baker eller Mark Ronson?

Youtube symphony

Jag klickar fram filmen om den youtubebaserade symfoniorkestern och tänker oj va kul. Det här verkar vara ett otroligt härligt och spännande projekt.



Klickar mig vidare och får fram noterna man ska spela, tänker att jag ska damma av mitt valthorn där hemma.
Tittar på pappren som kommit ut ur skrivaren och konstaterar att det här är för fan ingen folklig fest med glad musik och roliga människor. Det här kan bara en professionell musiker spela. Det är otroliga avancerade tempoförändringar, rytmer och glissandon. Det här hade jag haft svårt med när jag var riktigt duktig, nu är det en omöjlighet.

Jag får väl fortsätta spela mina gamla enkla folkmusiklåtar i min ensamhet.

Blir lite glad igen när Amanda visar gamla härliga Elton John. Jag tycker ändå han var otroligt tjusig i sina unga dagar.

Prop 8

Michael tipsar om den fantastiska musikalen om den hemska proposition 8. Det här måste alla se. Sprid det till alla ni känner.

"Prop 8 - The Musical" starring Jack Black, John C. Reilly, and many more... by Jack Black

Nightmare before Christmas

Visst är det känsligt när någon försöker göra om något som redan är perfekt.
Visst kan det aldrig bli lika bra som något man redan älskar mer än livet självt.
Visst borde man inte döma saker filmade med något som verkar vara en mobilkamera.

Men det här är rent ut sagt pinsamt. Vi gjorde bättre grejer på gymnasiet.

Fildelning, igen

Beatrice Ask är en idiot. Men vem är förvånad?

16:15 in i programmet

Garfield minus Garfield

Jag kan ha nämnt det här tidigare, men jag tycker den här sidan är helt fantastisk.

Jag ser det som ett experiment. Vad händer om du plockar bort katten Gustav från alla Katten Gustav serier? Jo, kvar får du en sorglig, deprimerad man utan något som helst liv eller vänner. Serien blir inte alls rolig längre, den blir djup, allvarlig och seriös om en ung, ensam man i det moderna samhället.
Man undrar, och hoppas, väldigt nyfiket om författaren är medveten om detta?

Jag dricker inte så ofta längre och ibland kommer det helger då man blir smärtsamt påmind om varför.
Efter ett antal öl och två sexor Minttu får jag för mig att hångla med båda tyskarna eftersom jag inte kan bestämma mig för vilken. Stel stämning dagen efteråt.
Tack och lov bangar jag efterfesten precis när vi kommer fram. Det bestämdes att vi skulle leka en otroligt spännande tatueringslek.
Leken går ut på att alla som är med ritar ett motiv på en liten papperslapp. Lappen läggs i en skål och alla får dra varsin lapp.
Detta motiv ska sen tatueras in på valfri ställe på kroppen. Av människan som ritade bilden.

Jag tyckte det lät som en helt fantastisk idé på vagnen och hade redan kommit vad jag skulle rita och vart jag ville ha min.
När jag träffade människor dagen efteråt med I love E på armen, cunt på benet och armpet (felstavat) i armhålan var jag fantastiskt nöjd med att jag åkte hem.

Och jag tog även en springnota i fredags, inte med mening, som jag åkte och betalade i lördags! Vuxenheten kommer inte krypandes längre, den har kommit med stormsteg och är här för att stanna.

Cakewrecks

Ju mer jag jag läser desto bättre blir den.

Den är bäst på kakvrak, men glöm för allt i världen inte bort allt det vackra den har gett oss.

Bilist, javisst

Och helt plötsligt vill jag bli bilägare. Och inte vilken bilägare som helst, en smartcar(!).

Denna skam mot bilar har helt plötsligt dykt upp i ett helt nytt ljus.

Hermés har designat och herremingud vad snygga de är.

Eftermiddagskul

Jag avslutar torsdagen med en rolig en film och en väldigt fin länk, med ett tips till alla som inte kan betala sin räkningar. Det är ett bra avslut (säg det med en rysk brytning så blir det som Pang Pregos "det är ett bra skämt", väldigt roligt om man vet vad jag pratar om, annars är det inte alls kul och ska isf ignoreras).

Betala räkningar

Film:

kommentarer

Numera kan man kommentera om man vill det.

Typiskt

Nu har jag gått och blivit besatt av Neil Innes. Kommer inte få något arbete gjort på hela dagen.

Han är ju inte bara fruktansvärt snygg, han är även riktigt bra på det han gör. Jobbat mycket med dada har han också gjort, en favorit bland konstformer. Och han skrev låten Death cab for cutie som inspirerade bandet med samma namn. Allt hänger ihop.

Här är en annan fantastisk låt han gjort.

Monty

Ända sedan jag såg Monty Python live at Hollywood Bowl när jag var nio så har de haft en speciell plats i mitt hjärta. Vi hade det på ett vhsband som spelades sönder flera gånger om, jag spolade fram och tillbaka till mina favoritsketcher. Albatross, the lumberjack song, och How sweet to be an idiot.
På senare tid har också Every sperm is sacred tillkommit, ett helt FANTASTISKT nummer som gjorde åt hela budgeten för The meaning of life. Ingen gör komik som dem. Allt är så klockrent, och desto äldre man blir desto bättre blir det.

Därför blev jag särskilt glad när jag såg den här videon, de har fortfarande det där lilla speciella.



Och jag måste insistera, man får verkligen inte ha missat Every sperm is sacred. En höjdpunkt i modern film.
För er som missat filmen handlar låten helt enkelt om varför katolikerna har så stora familjer, som den vi ser i början som har ett 40tal barn.

Ane Brun - The treehouse song

Först en väldigt fin och enkel Ane Brunlåt, inget utöver det vanliga.
Men sen kommer refrängen och jag blir alldeles varm och rysningarna sprider sig över kroppen. Så fantastiskt vackert så jag måste jag lyssna om och om igen.

Ane Brun - The Treehouse song

Fildelning

Denna alltid så akutella fråga med fildelning delar många läger.
Jag är för fildelning på många sätt, och tycker att det inte borde bli så svårt att komma fram till en laglig lösning där alla parter kan bli glada. De enda som förlorar mycket pengar i dagsläget är skivbolagen.
Nya tjänster som Spotify är fantastiska tillvägagångssätt att ge gratis musik till folket men ändå få bolagen nöjda. Och om man inte vill betala för ett konto så kan bli gratis medlem. Det enda som händer då är att man får lite reklam, och det handlar om en reklamsnutt på ca 20 sekunder efter ungefär var fjärde låt. Det är ingenting om man tittar på hur mycket reklam man utsätts för dagligen i press, internet och på TV. Och snart hoppas jag att man kan få tjänsten till sin telefon också, så har man alltid tillgång till ett gigantiskt bibliotek med musik.
Den enda nackdelen är att för mig tex så står mitt huvud oftast helt stilla när jag vill lyssna på någonting, jag kommer inte på vad jag vill höra. Jag vill kunna se alternativ framför mig. Men detta kommer lösa sig så fort fler människor hoppar på och man börjar skicka listor fram och tillbaka mellan varandra. Det är då Spotify kommer fungera allra bäst.

Problemet som vi ser med fildelning är inget nytt problem alls. Vi har stött på det både när VHS-spelaren kom och med bandspelaren. Skivbolagen och/eller TV-bolagen går i taket när de märker att de inte tjänar lika mycket pengar längre för att människor kan kopiera. Gick alla stora bolag i konkurs när dessa teknologiska nyheter kom? Nej, och jag tror verkligen inte att något sånt kommer hända den här gången heller. Man måste bara anpassa sig efter tekniken, för den går inte att stoppa. Hur mycket man än vill.

Läste idag en text som satte lite nytt ljus i frågan. Den stora aktören i spelet har hittils varit IFPI som representerar skivbolagen. Men även STIM håller hårt i sina medlemmar. Och ännu hårdare i de som inte är medlemmar.
Musikern Francois Cormery skriver om hur han gärna vill producera och sprida sin egen musik, på sitt eget sätt. Men han har stött på stora hinder från företagen som trycker skivor. De kräver ett intyg på att han är medlem i STIM, vilket skulle innebära att han då säljer sina ekonomiska rättigheter till sin egen musik.

Här är några citat från hans text som jag hittade hos Christian Engström.

Jag skrev till STIM och frågade om jag kunde vara medlem och samtidigt utföra en egen promotion i form av gratis nedladdningsbara låtar på min hemsida (min musik alltså). Jag fick ett tydligt svar - ”Nej!”.

Mitt problem är konkret att jag vill ge ut min musik själv, men inte får göra detta utan att skriva på ett licensavtal som gör att jag förlorar min upphovsrät samt gynnar mina konkurrenters rättighetsförvaltare ekonomiskt i form av licensavgifter.

…

En artist som använder fildelning som gratis promotion och sedan trycker upp och själv säljer sina cd-skivor kommer då att få all vinst av det han skapat, något som är ett normalt synsätt i andra branscher – man tar betalt för det man producerat helt enkelt. Dessutom behåller han sina rättigheter och får använda sin musik i det sammanhang som han finner lämpligt, till exempel re-mixer eller samlingsskivor som ger ytterligare gratis promotion. I detta läge finns också möjligheten att hitta finansiärer, mecenater som sponsrar musiken. Detta hade jag tänkt skulle bli min lösning, det var en väg att gå som passade mig.

I dagsläget är dock problemet att denna variant inte är praktiskt möjlig då upphovsrättsföreningarna tvingar tryckerier att kräva ett medlemskap av artisten innan duplicering kan ske.

…

Men varför är jag för fildelning, jag som själv är musiker? Det är ju sådana som mig som upphovsrättsorganisationerna och numera Justitiedepartementet använder som argument för att försvara rådande marknadsstruktur – att musiker måste kunna tjäna pengar på sitt arbete. Eller? För mig är fildelning är i första hand en distributionskanal som ger artisten gratis publicitet (verket sprids). Ekonomisk förlust sker inte i någon större omfattning eftersom de flesta som laddar ner musiken spontant aldrig skulle ha köpt den ändå, de upptäcker den bara. När man upptäckt något man tycker om så kommer man kanske att konsumera detta senare i någon annan form; skivköp, konserter, gåvor osv. En kravlös lojalitet uppstår. Även om det så bara rör sig om 10kr i form av en gåva, så är det ju mer än om konsumenten inte hade känt till musiken genom fildelning. Men upphovsrättsorganisationer gör allt för att stoppa just detta.

Mycket kloka ord.

Hippies

Jag undrar vad man har emot hippies egentligen? De vill ju ingen ont, de vill bara så mycket gott. Men jag kan inte komma runt det faktum att de är hippies, och det ordet är så otroligt starkt laddat. Och tyvärr otroligt negativt. De är oseriösa, flummiga människor som inte riktigt vad de sysslar med. Fast de egentligen borde vara beundransvärda, ansvarstagande och snälla människor. Vart gick det egentligen fel?

Fredrik Strage postade ett otroligt fint klipp med en titel som säger allt, Emotional Hippies - Crying Over Dead Trees.

EMA3

Och nu kom Grace Jones in på scenen! Är hon kanske världens häftigaste människa? MTV EMA FTW!

EMA2

Okej, jag måste börja läsa mina NME. Jag har inte hört talas om hälften av banden som är med. Det här är inte bra.

EMA

Är MTV EMA en kavalkad i dålig smak eller är det bara jag? När ett "rock"band som jag aldrig hört talas om börjar hylla Kid Rock känns det som att det hela gått lite för långt. Och Kate Perry som presentatör? Kunde de inte hitta någon med åtminstone två hitlåtar?

Och en sak till, Coldplay och Kent, de är ju samma band.
Death and all his friends, du och jag döden? Smäktande låtar utan någon djupare mening? När man var sjutton var de bäst? Gubbar som tycker de är djupa och coola?

Men nu tog Kate Perry precis på sig en klänning som består av en karusell. Det kan vara det snyggaste jag någonsin sett.

60 minutes

Vi är på väg mot stora ting. Jag är inte rädd. Jag är så nyfiken så jag kissar på mig.


Watch CBS Videos Online

Rörlig bild

Det finns oändligt många filmklipp på internet, jag samlar på många utav dem. De kan vara filosofiska, tänkvärda, glada, sorgliga, roliga eller bara jävligt snygga. Som den här. Den första utav många. Hoppas ni gillar klippen lika mycket som jag.
(Den här gör sig allra bäst i fullskärm)


MUTO a wall-painted animation by BLU from blu on Vimeo.

Pitcairn

Wikipedia har länge varit min bästa vän, och speciellt den fantastiska random knappen. Idag ledde den mig till en lista över världens länder och dess befolkningsstorlek. Där, längst ner på listan hittade jag landet Pitcairn Islands.

Med en befolkning på 47 personer är det världens minsta land. Det ligger mitt ute i Stilla Havet och för att komma dit måste man först flyga till Tahiti, därifrån till ön Mangareva och sedan en 30-timmars båtfärd för att komma till Pitcairn. Den här båten går "once every several months".
Befolkningen är helt isolerade. De har en internetuppkoppling, men det är allt.
47 personer, helt ensamma på en paradisö. De odlar och fiskar allt de behöver för att överleva.
Det fascinerar mig. Att leva på det här sättet, helt utanför resten av världen. Allt går i sin egen takt. De använder sig av byteshandel för att få vad de behöver. Är det här drömmen? Är det det här man letat efter?

Lite längre ner läser jag om ett väldigt uppmärksammat fall av våldtäkt då sju män blev anklagade för att ha utnyttjat unga flickor under många år. Sex av dem blev fällda och man var tvungen att bygga ett fängelse på ön.
Alla paradisöar har sina skuggsidor antar jag. Befolkningen hävdar att det är tahitisk tradition. Men flickorna var tolv. Jag ser inte riktigt tjusningen i det.

Men kan det vara något sånt här jag letar efter? Att komma bort ifrån världen och bara leva? Det får jag nog aldrig veta. Men lockande är det.

efteråt

och sen kan man titta på gulliga cupcakes och bli glad igen. Ibland är det så skönt att det krävs så lite.

finska nazister

Anastelle skriver om ett klipp som jag inte riktigt vet hur jag ska ställa mig till.
Först sitter jag och småskrattar, men så helt plötsligt blir allt väldigt verkligt och man får en väldigt stor klump i magen.

Det är en äldre man med sin son som står och hailar på en finlandsfärja.
Det är inget komiskt över scenen överhuvudtaget. När man i vanliga fall bara skrattar bort det så går det helt plötsligt inte. Han är ond, riktigt ond.

Han säger roliga saker som att 90% av alla svenskar är homosexuella. Men jag får fortfarande kalla kårar. Jag skulle kunna säga, om det ändå vore så väl, men jag vill bara gråta, eller slå någon. Hur kan en människa bli så här?

svensktoppen

Svensktoppen röstas fram av olika människor i Sverige. En blandad kategori folk som ska ge en bra bild av Sverige.
Varje vecka byts människorna ut mot nya. Jättemånga människor har varit med. Jättemånga människor har röstat. Sen 2004 är det speciellt många människor som varit med och sagt vad de tycker. Sen 2004, alltså fyra år sen, så har Du är min man med BAO legat etta. 225 veckor. Det är många veckor.

Detta slutar aldrig att förundra mig. I över två år har jag titt som tätt surfat in på sidan för att se om något har hänt. Det händer aldrig någonting. ALDRIG.

Du är min man kommer alltid ligga etta på svensktoppen. ALLTID.

Är det bara jag som tycker det är väldigt konstigt? Är det bara jag som tycker att nu får det vara nog?

Jag är helt säker på att folk som röstar på den nu bara gör det för att driva mig till vansinne. Och det säger jag er, det fungerar. Jag blir VANSINNIG.
Hur många gånger kan man egentligen lyssna på den här låten och fortfarande tycka att det är världens bästa låt? Jag bara frågar.

affischer igen

Skrev tidigare om Smashing Magazine och deras lista på de 50 snyggaste filmaffischerna. Nu har de gjort en till, fast med de 50 snyggaste asiatiska affischerna. Och där hittar vi många godbitar, det säger jag er.

Nörden i mig jublar till det här


Och vem går inte igång på det här?

övervakning

Jag har aldrig riktigt varit rädd för det här med övervakning och storebrorssamhället.
Det har för mig känts som en naturlig gång i livet. Vi lever våra liv på internet och på våra telefoner, så det är självklart att vi blir övervakad och kontrollerade. Jag bryr mig inte så mycket om min egen integritet. Jag har inget att dölja. Jag står för vad jag gör.
Självklart så kan denna fråga diskuteras långt mer djupgående, det handlar om så mycket mer. Men jag står ändå fast vid min åsikt.

Men ändå så blir jag lite illa till mods av den här filmen.

flytt

Nyinflyttad från ligganykter.blogg.se där det finns en del äldre inlägg.