Thursday, November 6, 2008

EMA2

Okej, jag måste börja läsa mina NME. Jag har inte hört talas om hälften av banden som är med. Det här är inte bra.

EMA

Är MTV EMA en kavalkad i dålig smak eller är det bara jag? När ett "rock"band som jag aldrig hört talas om börjar hylla Kid Rock känns det som att det hela gått lite för långt. Och Kate Perry som presentatör? Kunde de inte hitta någon med åtminstone två hitlåtar?

Och en sak till, Coldplay och Kent, de är ju samma band.
Death and all his friends, du och jag döden? Smäktande låtar utan någon djupare mening? När man var sjutton var de bäst? Gubbar som tycker de är djupa och coola?

Men nu tog Kate Perry precis på sig en klänning som består av en karusell. Det kan vara det snyggaste jag någonsin sett.

60 minutes

Vi är på väg mot stora ting. Jag är inte rädd. Jag är så nyfiken så jag kissar på mig.


Watch CBS Videos Online

Wednesday, November 5, 2008

Rörlig bild

Det finns oändligt många filmklipp på internet, jag samlar på många utav dem. De kan vara filosofiska, tänkvärda, glada, sorgliga, roliga eller bara jävligt snygga. Som den här. Den första utav många. Hoppas ni gillar klippen lika mycket som jag.
(Den här gör sig allra bäst i fullskärm)


MUTO a wall-painted animation by BLU from blu on Vimeo.

Tuesday, November 4, 2008

Pitcairn

Wikipedia har länge varit min bästa vän, och speciellt den fantastiska random knappen. Idag ledde den mig till en lista över världens länder och dess befolkningsstorlek. Där, längst ner på listan hittade jag landet Pitcairn Islands.

Med en befolkning på 47 personer är det världens minsta land. Det ligger mitt ute i Stilla Havet och för att komma dit måste man först flyga till Tahiti, därifrån till ön Mangareva och sedan en 30-timmars båtfärd för att komma till Pitcairn. Den här båten går "once every several months".
Befolkningen är helt isolerade. De har en internetuppkoppling, men det är allt.
47 personer, helt ensamma på en paradisö. De odlar och fiskar allt de behöver för att överleva.
Det fascinerar mig. Att leva på det här sättet, helt utanför resten av världen. Allt går i sin egen takt. De använder sig av byteshandel för att få vad de behöver. Är det här drömmen? Är det det här man letat efter?

Lite längre ner läser jag om ett väldigt uppmärksammat fall av våldtäkt då sju män blev anklagade för att ha utnyttjat unga flickor under många år. Sex av dem blev fällda och man var tvungen att bygga ett fängelse på ön.
Alla paradisöar har sina skuggsidor antar jag. Befolkningen hävdar att det är tahitisk tradition. Men flickorna var tolv. Jag ser inte riktigt tjusningen i det.


Men kan det vara något sånt här jag letar efter? Att komma bort ifrån världen och bara leva? Det får jag nog aldrig veta. Men lockande är det.

Monday, November 3, 2008

efteråt

och sen kan man titta på gulliga cupcakes och bli glad igen. Ibland är det så skönt att det krävs så lite.

finska nazister

Anastelle skriver om ett klipp som jag inte riktigt vet hur jag ska ställa mig till.
Först sitter jag och småskrattar, men så helt plötsligt blir allt väldigt verkligt och man får en väldigt stor klump i magen.

Det är en äldre man med sin son som står och hailar på en finlandsfärja.
Det är inget komiskt över scenen överhuvudtaget. När man i vanliga fall bara skrattar bort det så går det helt plötsligt inte. Han är ond, riktigt ond.

Han säger roliga saker som att 90% av alla svenskar är homosexuella. Men jag får fortfarande kalla kårar. Jag skulle kunna säga, om det ändå vore så väl, men jag vill bara gråta, eller slå någon. Hur kan en människa bli så här?